Äntligen är ordet för allt. Äntligen fick vi bege oss med 13 supertaggade tjejer, tre lika laddade ledare och ett gäng riktigt peppade föräldrar till Örebro.

Vi reste vid ett snåret från Tierp, mellanlandade i Västerås för att avlägga vistit på MAX och fylla på kolhydraterna. Framme i Örebro efter diverse omdirigeringar för att hämta de grymt snygga hoodtröjorna som de flesta tjejerna beställt och ankomst till Adolsfbergsskolan, Örebro vid sexsnåret. Installation i klassrum och middag och därefter uppladdning inför första matchen.

Tjejerna spelade riktigt fin innebandy o gav motståndarna ett tufft motstånd. Trötta, men nöjda, stupade vi i säng. Sjukt kallt i klassrummet, så med kramp i hela kroppen var det dags att vakna upp till en ny härlig innebandydag. Lördagen var verkligen en kamp. Det var kamp för att hinna äta frukost, lunch o middag mellan alla matcher som i sig var en rejäl kamp. Fantastisk innebandy var resultatet, mycket kreativa hejaramsor och stundtals riktigt dåliga domare var resultatet av lördagen. Ja, jag vet domarn dömer och det brukar alltid vara mitt mantra, men om domaren redan gått hem kl 21 och matchen börjar kl 23 känns det berättigat att klaga lite...!

Söndag, sovmorgon (ledarna hade ett mycket pedagogiskt upplägg här för att skippa frukosten o ta sovmorgon..vi började filmkvällen, PC kanoner är fantastiska uppfinningar, kl 01.00 med avslut runt 03.00 och det "bäddade" för sovmorgon)! Vi skippade frukosten (tre hungriga tjejer sprang dock o mumsade frukostmackor medans övriga drog täcket över huvudet) och gick direkt på pannbiffen till frukost! Efter det väntade avinstallation och bad på Gustavsvik.

Efter 4 timmar av forsar, hajar, rutchkanor, vågor o bubbelpooler var det dags för hemfärd till Månkarbo/Tierp igen. När bilen backades ut från Gustavsviks parkering somnade samtliga 4 tjejer i bilen...Den femte sjöng frenetiskt till radion och använde kalluften frebrilt för att inte göra detsamma! Väl i Tierp vid halvsju snåret och avlastning av två grymma innebandytjejer o därefter vidare hem till Månkis. Skönt, men ändock sorgligt då helgen varit helt makalös. Vilka tjejer, vilken innebandy, vilken prestation, vilka ledarkollegor, vilka föräldrar och vilken laganda. Ord överflödiga. Jag är så glad över dessa tjejer o deras kämparanda. Har upplevt mycket i idrottssammanhang, men detta lags prestationer går till idrottshistorien hos mig.

Äntligen har jag fått hoppa ur min dubbelroll som verksamhetschef och HR chef och gå "all in" i HR rollen. Så skönt, så efterlängtat, så bra det känns! Tror att jag nu har hittat helt rätt. Hoppas det oxå visar sig i resultat för organisationen. Tycker att jag har världens bästa jobb och det känns fantastiskt att få göra det inom idrottsrörelsen även framöver!

Äntligen så gjorde våra elitlag vad vi önskade! Fyrisfjädern tog SM guld i badminton och Storvreta gjorde en favorit i repris genom att bärga ett nytt SM guld i innebandy. I fredags firade vi Fyrisfjäderns framgångar på jobbet med tårta och Gert o Elin var dem som serverade oss tårtbitarna! Vilken prestation, Fyrisfjädern, ni är bäst när det gäller (som vanligt skulle en del lägga till här som följer idrotten mer frekvent än jag gör). Och vilken match Storvreta...så jämnt, så bra, så spännande. Vid straffläggningen var det för spännande. Då provade jag hur det känns att bära burka dvs filt uppdragen till ögon med mycket begränsat synfält. Hälpte dock inte för nerverna var utanpå burkan och löpte amok. Henrik Stenberg, du är min Gud. Tack för en onödigt spännande final, men det är så en riktigt bra SM final ska spelas, bara man redan vet på förhand vem som ska vinna    Så på måndag förväntar jag mig tårta igen och nu med Stefan Forsman och Henrik Stenberg som tårtskärare. Anser att Forsman är den man som byggt denna lagmaskin, därav han som tårtskärare. Såg ni förresten UNT:s inslag om Storvreta idag inför finalmatchen. Porträtten på förstafemman och liknelsen med "De hänsynslösa" (filmen) var slående.

Äntligen vår!!! Så ÄNTLIGEN är ordet för dagen!