Äntligen som jag har längtat! Kastats mellan hopp och förtvivlan, gråt och skratt och så är det äntligen dags...

Ett nytt nummer av Amelia har just landat i brevlådan och jag tar genast chansen att krypa ned i soffan och njuta av lite "egentid" som är trendigt bland småbarnsföräldrarna. Ja, vaddå även stora barn och dess aktiviteter kräver ibland lite egentid!

Bläddrar raskt fram till Malin Wolins krönika, som alltid brukar vara träffande och slagkraftig. Hm, denna gång något mindre av båda...

Hon kanske inte hann njuta av egentiden innan deadline stod vid soffan.

Avslutar med horoskopet och det ser ut att bli en hyfsad tid både privat och på jobbet bara jag lyssnar på kropp och själ i tid..Ja, där har jag lyckats mindre bra tidigare, så kanske dags att följa Amelias råd slaviskt, "Lyssna inåt".

Hm, behöver nog en manual för detta, men kanske klokt att försöka.

Horoskopet avslutas med rådet att fokusera på lugna hemmakvällar.

Nästa vecka ser ut så här:

Måndag, jobba senare, hemma vid 19.30 Middag och hundpromenad.

Tisdag, jobba, snabbt hem.. kasta i sig middagen i bilen till innebandyträningen som efterföljs av ledarmöte, hemma vid midnatt i bästa fall. Ingen idé att gå och lägga sig, avresa till flygplatsen vid kl 03.00

Onsdag, har flugit till Spanien och konfererat en hel dag, lugn hemmakväll?

Tors-Lör, Spanien med fokus på lugna hemmakvällar....

Söndag, hemma i Svealand igen, fokus på att sova dvs. mycket lugn hemmakväll ;0)

Sist i tidningen står det "I nästa nummer ALLT du behöver veta om Barcelona". Detta nummer kommer ut 7 oktober och jag med arbetsgrupp är där 2 oktober.

5 dagar över tiden....

För många år sedan läste jag en bok som gjorde mig tårögd av flera skäl, ett av dem att livet ska vara så högpresterande och det andra att boken var så vansinnigt träffande och rolig!

Jag kommer ihåg att jag skrattade högt i sängen med mannen som tappert försökte sig på att sova bredvid. För att mildra hand lidande och för att leva efter ordspråket, "Delad glädje är dubbel glädje", läste jag de allra bästa kapitlen högt för honom.... Han har inte skrattat än... 

Fritt tolkat, han såg inte likheten med bokens huvudkaraktär eller så är det helt krasst så att det inte är riktigt jämställt här hemma. Vad boken heter? "48 timmar på ett dygn- en karriärskvinnas dagbok".   

Mycket i boken handlar om karriärskvinnan läs karriärsmamman som roddar det mesta med en sekreterare som ständigt räddar henne från den sociala förnedringen det kan innebära att inte skicka med hembakt fikabröd till utflykten. Denna karriärskvinna råder dock bot på detta genom att banka lite milt på färdigköpt fikabröd så att det ser lagom hembakt ut   

Idag har jag gjort min egen variant av "48 timmar på ett dygn - En karriärsmammas dagbok" och det var länge sedan jag kände mig så nöjd!!

Yngsta dottern för i enlighet med skolplanen (?) kostdagbok. Idag kunde hon skriva in att såväl frukost som mellis bestod av hembakt surdegsbröd!

Snacka om att MAMMA   hjärtat svällde över av stolthet...

Tack till min medarbetare och i synnerhet hans fru som såg till att jag stolt som en fura kunde bära hem mitt hembakta bröd från jobbet igår! Ja, naturligtvis hade detta bröd bakats hemma hos medarbetare med fru och levererats till mig färdigt att bära hem på jobbet. Men allt detta runtomkring och historien om brödets tillkomst rymdes inte i kostdagboken, så idag är jag en riktig

Super Duper Morsa och det kan ingen Jantelag råda bot på!

Hävdar som alltid att man ska göra det man är bäst på...växter, bakning av surdegsbröd och syjuntor ryms inte i mitt CV, men visst borde man väl på dessa 36 år ha någon annan kompetens som för en framåt? Annars är det väl ren tur då...?!

Nästa vecka ny brödleverans, ny chans att bli SuperMom! Synd att kostregistreringen av femteklassare då är över, så att man inte kan få chansen att briljera..

Skämt åsido så har min kompanjon inom innebandyn och jag bara en paus..

Det är ju populärt att "hitta sig själv och sin egen tid" och då Freddan min innebandytränarkollega valde familjen i Skåne före mig, blev det den bistra verkligheten.

Det känns dock helt OK, då tjejerna är grymma och det ska bli så kul att se deras fortsatta utveckling. Det vore ett önskvärt tillstånd att återfinna artiklar i bygdebladen på temat "Tierpsklubben Aktivéras F-97 lag befinner sig högt upp i serietabellen med stora möjligheter att ta hem seriesegern..."

Inom yrkeslivet har jag dock viss erfarenhet av delat ledarskap, vilket inte alltid är enkelt och smärtfritt. Däremot finns det som vanligt ingen regel utan undantag.. En chefsutbildning som jag deltog i hade två utbildare som sökt en gemensam tjänst och sedan under många framgångsrika år delat på ledarskapet.

Dessa kompetenta chefer fick dessutom dela på priset som "bästa chef" ett år. Jag och min chefskompanjon kom dock inte på några vägar ens i närheten av en sådan nominering...

Hoppas det fungerar bättre innanför sargen än ute i verkligheten... Kanske är det lättare att dela på ett lag, vassa anfall och grymt försvarsspel än en personalkår, verksamhet och budget? Det får tiden utvisa.

Det ska bli oerhört spännande att följa F-97:s fortsatta utveckling och se om det delade ledarskapet påverkar resultatet och om Upplandsidrottens enmansvälde ger önskat resultat.

Vissa dagar kräver mer av oss än andra. Idag är det dagen D, Doing, Decide och Deadline. Har precis varit på en utbildning och där var det många olika bokstavskombinationer, MARS, SNAP, 4 D:na mfl. Vet inte vad syftet med dessa är. Om det är för att underlätta för mottagaren att förstå metoden eller för utbildaren att komma ihåg metoden.   

Min metod är de 4:a A:na, Analysera, Aktualisera, Agera och Avsluta.

Saker som vi inte avslutar snurrar fortfarande i vårt huvud och stör vårt kreativa sinne. Vi måste bli bättre på att komma till avslut och då inte enbart inom idrottsliga sammanhang utan privat i familjen, på jobbet och på fritiden.

Låt din dag fortsätta enligt metoden de 4:a A:na så kommer varje projekt och process komma till ett gott resultat!