Ahh, äntligen helg med fredagsmys i startgroparna. Det är något magiskt med just fredag eftermiddag och känslan av att man har så mycket kvar att njuta av!

Mest längtar jag till att få mysa i soffan till IDOL, med en varm sprakande brasa, god middag (ikväll blir det lax) ett glas vin och lite schysst smågodis.

Jag och tjejerna gillar att se alla duktiga artister utvecklas till riktiga stjärnor, maken något mindre exalterad.

Det näst bästa är dock morgondagens uppvaknande! Förstår nu att risken för att framstå som nyuppväckt religös är överhängande, men det jag menar är just känslan av långsamhet. Ja, nu är ju risken ännu större för att uppfattas som nyreligös, då långsamhet annars är min värsta fiende. Jag har inget tålamod med långsamma processer! Men dit räknas inte lördagarnas timmeslånga kaffedrickande med tillhörande njutningsfull frukost och skön och avslappnad läsning av dagen UNT ;0) I kontrast till uppstigning kl 04.30 och 40 min hundpromenad i alla väder, sol, snö, regn, mörker och drivis innan arbetsdagens början är en låååååångsam lördag precis vad som krävs för att orka.

Imorgon dock en något snabbare lördag, då det är dags att predika Aktivéras ord för Livets ord i F-97:s seriematch. Det ska bli skojigt och lärorikt, som alltid att se tjejerna lira. För varje match tar vi ett kliv till och snart har vi vuxit i ett par större skor, eller snarare vuxit ur våra matchtröjor! De borde uppdateras något för att passa dessa coola brudar, det är ett som är säkert!

Det som är smolket i bägaren inför morgondagen är att Korpinnebandyn drar igång sin serie och jag inte kan vara med. Kloningen misslyckades och tjejerna har alltid prio 1. Ny chans och nya möjligheter att slita av ledband, korsband och aldrig bli bra i mitt vänstra lår kommer definitivt!!!

Innebandyträning med tjejerna på tisdagskvällen, och bara timmar kvar till verksamhetskonferensen med jobbet... Mitt bland stenhårda sargbollar ringer plötsligt mobilen. Som en god ansvarig verksamhetschef med ansvaret för dessa 13 personer som snart ska resa till Spanien på verksamhetskonferens svarar man så klart. På 30 sekunder och med 8 timmar kvar innan avresa förändras scenariot. Från att ha obegränsat med bagagemöjligheter (25-30 kg/pers) och alla möjligheter i världen att frakta datorer, PC kanoner, blädderblock etc står vi inför fakta att man pga av flygstrejk i Spanien endast får medtaga 10 kg som handbagage och inget får checkas in.

Hm detta kan bli komplicerat, men ett senare problem då det efter träningen var dags för  ledarträff.

Så väl hemkommen igen vid 21-tiden var det dags för mig som chef att ringa runt och säga" Ses om några timmar och du packa max 10 kg istället för 25 kg i bagaget och endast i form av handbagage, Go´natt!!" Mycket uppskattat, prova gärna!

Väl på flygplatsen samlades till slut Mamma Anka och hennes 12 sömndruckna kycklingar med lätt bagage. I samma ögonblick som telefonluren lades på efter de nya direktiven rensades rakgrejer, hårfönar, skor och "extra allt" raskt ur.

   Mycket konfererande, tuffa diskussioner, bra argument, härligt kreativa utvärderingar, salsa, "Så ska det låta" och MASSOR av skratt avlöste varandra under dagarna.

Med bra planering av konferensen vilket naturligtvis även innefattade vädret blev det några sköna stunder i solen & dopp i havet och ryktena gick om att man hemma skrapade frostiga bilrutor ;0) ???!

En tripp till Barcelona med storstadspuls, paella, shopping och busskrock stod på schemat.

För att komma hem med allt i shoppingpåsarna krävdes dock en del nyinvesteringar...   Fast den var ju riktigt läcker och kan nog bidra till att även resor framöver blir lika positiva o glada upplevelser.

För vem blir inte glad av denna kabinväska?!

Borta bra men hemma bäst och på hemmaplan under lördagsförmiddagen drabbade Aktivéra Tierps F-97 samman med Lamadjuren från Örsundsbro i årets (och för tjejernas del allra första) seriematch i innebandy. Många nervösa minuter vid sms tangenterna på Gironas flygplats för att få en överblick av läget i Aspenhallen i Tierp. Matchreferaten säger att tjejerna var supertaggade och grymt duktiga, så även min känsla.

För dessa tjejer har något unikt, deras förmåga att coacha och peppa varandra i tuffa situationer gör dem alla till tänkbara framtida ledare både inom idrotten och näringslivet. Och utan tvekan var detta en mycket bra konferens, en fantastisk seriepremiär och det behövs utan tvekan fler kvinnliga ledare inom såväl idrotten som i övriga samhället. SLUTDISKUTERAT!