För oss som då befinner oss på varmare breddgrader, känns det som en bra väderprognos. För er som är kvar i vårt avlånga land såg dock prognosen lite mindre positiv ut     .

Innan dess ska det dock packas, snyggas till lite i hemmet (som om någon skulle se det, men ändå) och klippas gräs så det står härliga till.

Är dessutom bebisvakt till lilla Wilda, så storebror Abbe o vi har fullt upp. Hade visst glömt bort alternativt förträngt (kroppen funkar ju så, att det man inte riktigt vill minnas förträngs till det undermedvetna o vips så går livet vidare) hur mycket arbete o tid som går åt till bebisar. Blir inte ett dugg lättare då de har fyra tassar o riktigt vassa tänder.

Hittills har jag 18 djupa hål i gräsmattan (precis lagom stora att stuka fötterna i), letat efter en försvunnen toaborste, sopat upp skärvorna av en trasig lampa som dessutom var det ljud som väckte oss i morse vid sexsnåret... och än är inte dagen över!

Just nu sover dock både maken, tonåringarna, 4-åringen och 4-månaders bebisen gott. Endast frun är vaken...

Tänkte passa på att blogga lite, eftersom det ändå inte gick att somna om.

I natt alternativt tidigt imorgon bitti är det dags att packa ihop oss o bege oss till Arlanda. Avresa kl 6 med målet Turkiet. Känns härligt att resa iväg, att det är på 10-årsdagen sedan det tragiska hände i USA oroar inte det minsta, NOT! Brukar inte vara speciellt flygrädd, det brukar maken stå för. Men nu är till och med ungarna lite skeptiska och viss oro har infunnit sig smygande o gradvis även för fru Käll. Grannen tipsade om att barerna på Arlanda serverar "trygghet" även i ottan, så det ska nog gå bra!

Nej, nu är visst småbarnen o en av tonåringarna vakna, så nu är det dags att göra nytta! Här ska nu planeras, packas o röjas upp, för att snart ha en efterlängtad o härlig semester! MÅ SÅ GOTT.

Ja, då var det dags för den efterlängtade semestern. När jag tänker efter har faktiskt tre dagar redan passerat. Oj, bara 27 dagar kvar!

Läs, semesterstress...  

Semesterplanerna har hittills landat på dagsutflykter så som tex Grönan, bad o en dag till Leksand sommarland för att satsa allt på höstens två efterlängtade Turkietveckor.

Liseberg klarade vi av tillsammans med "småkusinerna" redan under midsommarhelgen, så det kan vi med gott samvete gladeligen bocka av.

Kvar att bocka av är då Grönan (ungarna ser gärna favorit i repris, vi vuxna gör allt för att undkomma).

Idag fick jag dock ett infall. Såg plötsligt fram emot att packa en knökfull kombi med hund, make o två tonårsdöttrar och bege oss ut i naturen. Ja, erkänner att jag är lite orolig själv för min hälsostatus. Att lämna civilisationen som vi annars befinner oss i och bege oss ut i okända strövområden är inte direkt vad man annars förknippar med mig, men ingen regel utan undantag!

Så i mitten av juli lastar vi hela familjen o beger oss till mina gamla hemtrakter "Sälenfjällen" för några dagars aktiv avkoppling   .

Som tur är finns både internet, upplevelsebad, bastu o TV om fjällvandring inte motsvarar förväntningarna!

Grönan lär man väl inte undkomma, så det är bara att rusta sig med sköna skor, sittunderlag, fet plånbok, flera böcker och en stor dos uthållighet för att sitta på en parkbänk i 8-10 timmar o se ungarna slängas hit o dit i fart o fläkt.

Ungarna vill ha med kompisar för att det blir roligare så. Undrar om det egentligen inte borde vara den vuxne som har något trevligt sällskap med för att uthärda tristessen??!

Övriga semesterplaner är att fixa lite med hus o trädgård. Ser dock detta mest som nödvändigt ont. Önskar ibland litet o välstädat hus med lagom trädgård (kanske med gräsklipparrobot som gör jobbet när vi andra sover) och massor av sköna altaner i alla väderstreck (har i och för sig 4 st i olika väderstreck redan, saknar dock en inglasad, en sådan som maken brukar benämna som "pensionärskuvös") och bara fina trädgårdsgångar med välplanerade stenpartier, vackra växter, och underbara rabatter med årstidsblomning.

Idag har jag ett JÄTTEstort hus, inte ett dugg välstädat, gräsmatta som behöver slås med lie, rabatter som jag inte lyckas identifiera om det är ogräs eller vackra årstidsblommor i, trädgårdsgångar med gröna växter i som pressar sig upp mellan de anlagda stenpartierna (tror att dessa ses som ogräs mer en vackra växter...?) och en JÄTTE stor gräsmatta och med detta en JÄTTEstor tomt. Men jag är oerhört tacksam och lycklig, och det är väl ändå det som räknas.

För mycket tid, energi och känslor slösas på det yttre. Värme, kärlek och det som ger oss alla energi finns innanför. Ibland är det nyttigt att påminna sig om att det viktiga är det som finns innanför, fasaden är bara till för andra.

Vad spelar väl lite ogräs i rabatten egentligen för roll? Och för vem spelar det egentligen någon roll, för dig själv eller för grannen? Är du säker på att det är för Din skull du rensar rabatten, så är det OK. Gör du det för grannen, så föreslår jag att du skiter i det. Så tänker jag i alla fall använda min efterlängtade semester. Dessa dagar är mina, intjänade av mig under hela året inte av grannen, så därför är valet mitt vad dem ska användas till.

Hur använder du dina dagar? 

I dag för precis ett år sedan satt jag med 120 kollegor vid en fantastiskt mysig konferensanläggning. Vi hade haft en riktigt bra föreläsning på temat "Du kan inte springa runt som en idiot och göra affärer" (Fritt översatt efter föreläsarens förkortning YCRADB!). Nu stod en trevlig middag på agendan och allt kändes riktigt riktigt bra. Efter en pressad vår med grymt roligt arbete som engagerar mig dag som natt, kändes det riktigt skönt att bara få sitta och inspireras i två dagar.

Lagom till efterrätten ryckte någon visst ur kontakten... Allt blev svart och uppvaknandet skedde i ambulansen med två trevliga ambulansmän som käckt frågade vad konferensen hade handlat om... Svaret  - "Balans i livet" kändes i det läget helt naturligt. En natt på akuten blev lärdomen och när jag återvände till konferensen var nästa föreläsning "Blev inte livet bättre än så här?"

Det kändes som att ödet just gjort entré i mitt liv. Dags att ta tag i livet, egna ansvaret för hälsan och dra lärdomar av det som hänt.

Vägen tillbaka var i början oerhört tung. Drömmen var länge att kunna springa 15 meter. Ja, ni läste rätt. Större ambitioner var i det läget inte realistiska.

Nu är det årsdag sedan händelsen. Precis idag sitter återigen mina drygt 120 kollegor och äter middag på en härlig konferensanläggning. Jag är inte med pga att jag just nu har avslutande utbildningsblocket i personalchefsutbildningen. Kanske lika bra det, trevlig middag blir fortsatt trevlig middag, inga ambulanser, ingen akuten och inga drömmar om att klara att springa 15 meter fram till brevlådan. Nu kan jag springa, till och med längre än 15 meter och livet känns riktigt riktigt bra. Ett år och inga återfall och så ska det förbli. Är det någon som ska trycka på pausknappen, så är det jag själv och DÅ jag själv bestämt mig för det. Inte när kroppen på egen hand säger ifrån.

Ta hand om er!

Äntligen är ordet för allt. Äntligen fick vi bege oss med 13 supertaggade tjejer, tre lika laddade ledare och ett gäng riktigt peppade föräldrar till Örebro.

Vi reste vid ett snåret från Tierp, mellanlandade i Västerås för att avlägga vistit på MAX och fylla på kolhydraterna. Framme i Örebro efter diverse omdirigeringar för att hämta de grymt snygga hoodtröjorna som de flesta tjejerna beställt och ankomst till Adolsfbergsskolan, Örebro vid sexsnåret. Installation i klassrum och middag och därefter uppladdning inför första matchen.

Tjejerna spelade riktigt fin innebandy o gav motståndarna ett tufft motstånd. Trötta, men nöjda, stupade vi i säng. Sjukt kallt i klassrummet, så med kramp i hela kroppen var det dags att vakna upp till en ny härlig innebandydag. Lördagen var verkligen en kamp. Det var kamp för att hinna äta frukost, lunch o middag mellan alla matcher som i sig var en rejäl kamp. Fantastisk innebandy var resultatet, mycket kreativa hejaramsor och stundtals riktigt dåliga domare var resultatet av lördagen. Ja, jag vet domarn dömer och det brukar alltid vara mitt mantra, men om domaren redan gått hem kl 21 och matchen börjar kl 23 känns det berättigat att klaga lite...!

Söndag, sovmorgon (ledarna hade ett mycket pedagogiskt upplägg här för att skippa frukosten o ta sovmorgon..vi började filmkvällen, PC kanoner är fantastiska uppfinningar, kl 01.00 med avslut runt 03.00 och det "bäddade" för sovmorgon)! Vi skippade frukosten (tre hungriga tjejer sprang dock o mumsade frukostmackor medans övriga drog täcket över huvudet) och gick direkt på pannbiffen till frukost! Efter det väntade avinstallation och bad på Gustavsvik.

Efter 4 timmar av forsar, hajar, rutchkanor, vågor o bubbelpooler var det dags för hemfärd till Månkarbo/Tierp igen. När bilen backades ut från Gustavsviks parkering somnade samtliga 4 tjejer i bilen...Den femte sjöng frenetiskt till radion och använde kalluften frebrilt för att inte göra detsamma! Väl i Tierp vid halvsju snåret och avlastning av två grymma innebandytjejer o därefter vidare hem till Månkis. Skönt, men ändock sorgligt då helgen varit helt makalös. Vilka tjejer, vilken innebandy, vilken prestation, vilka ledarkollegor, vilka föräldrar och vilken laganda. Ord överflödiga. Jag är så glad över dessa tjejer o deras kämparanda. Har upplevt mycket i idrottssammanhang, men detta lags prestationer går till idrottshistorien hos mig.

Äntligen har jag fått hoppa ur min dubbelroll som verksamhetschef och HR chef och gå "all in" i HR rollen. Så skönt, så efterlängtat, så bra det känns! Tror att jag nu har hittat helt rätt. Hoppas det oxå visar sig i resultat för organisationen. Tycker att jag har världens bästa jobb och det känns fantastiskt att få göra det inom idrottsrörelsen även framöver!

Äntligen så gjorde våra elitlag vad vi önskade! Fyrisfjädern tog SM guld i badminton och Storvreta gjorde en favorit i repris genom att bärga ett nytt SM guld i innebandy. I fredags firade vi Fyrisfjäderns framgångar på jobbet med tårta och Gert o Elin var dem som serverade oss tårtbitarna! Vilken prestation, Fyrisfjädern, ni är bäst när det gäller (som vanligt skulle en del lägga till här som följer idrotten mer frekvent än jag gör). Och vilken match Storvreta...så jämnt, så bra, så spännande. Vid straffläggningen var det för spännande. Då provade jag hur det känns att bära burka dvs filt uppdragen till ögon med mycket begränsat synfält. Hälpte dock inte för nerverna var utanpå burkan och löpte amok. Henrik Stenberg, du är min Gud. Tack för en onödigt spännande final, men det är så en riktigt bra SM final ska spelas, bara man redan vet på förhand vem som ska vinna    Så på måndag förväntar jag mig tårta igen och nu med Stefan Forsman och Henrik Stenberg som tårtskärare. Anser att Forsman är den man som byggt denna lagmaskin, därav han som tårtskärare. Såg ni förresten UNT:s inslag om Storvreta idag inför finalmatchen. Porträtten på förstafemman och liknelsen med "De hänsynslösa" (filmen) var slående.

Äntligen vår!!! Så ÄNTLIGEN är ordet för dagen!

Nu har vi kommit en bit in på nya året och snart stundar april för dörren. Lite reflektioner från första kvartalet;

• Grymt mycket snö
• Grymt kallt
• Grym familj
• Grymma innebandybrudar (notera rangordning här ned till övriga "kollegor" ;0)
• Grymma tränarkollegor
• Grymma arbetskollegor
• Grymma korpenkollegor
• Grymt lite bloggande
• Grymt lite sömn vissa nätter (måste till en skärpning här så att skönhetssömnen får sitt ;0)
• Grym ångest över höstresa (som efter vissa våndor nu går till Turkiet)
• Grymt snygg bil (bytte ut BMW:n till en Saab, vissa anser att vi blev "gubbe med keps i samma veva" ;0)
• Grymt jobbig, men jäkligt inspirerande jobbutveckling (STOR organisationsförändring och många förändrade tjänster, nu och framåt har jag vuxit ut verksamhetschefsskorna och hoppat i HR chefsskorna, grymt spännande!)
• Grymt roligt att trädgårdsarkitekterna äntligen varit här..., läs Tierps kommuns VVS. Hela scenariot började med att det knackade i vattenrören, usch nu har vi drabbats av vattenläcka var första tanken. Maken rastade hunden o träffade grannen som bekräftade att de också hade problem med vattnet, yes! Inte i vårat hus alltså, utan kommunal angelägenhet, skööönt! Ringer Tierps kommun glad i hågen..De kommer och tittar o visst är det en kommunal angelägenhet, MEN i vår trädgård!!!                                       
   

Har dock bestämt mig för en positiv livssyn så nu ser jag det som; Trädgårdsarkitekterna har möjliggjort våren för mig i ett tidigare skede genom att gräva bort snöhögen vid tomtgränsen, omplaneterat halva häcken och beskurit träden... Känns som att en positiv livssyn kan rädda sanningen här att träden ser ut som vajande strån, häcken aldrig kommer att ta sig på nytt o gör den det är det i "kurvig" form och snöhögen försvann med halva gräsmattan, MEN har man bestämt sig för en positiv livssyn så har man.

Vad händer då framöver?

• HR rollen får äntligen ta 100% form, skönt finns en del saker att ta tag i som känns inspirerande!
• Träningsmatch för cuptjejerna mot Östhammar, kamp är ordet, nu är det bara seger som räknas!
• Örebrocupen, blir en bra final för tjejerna och väl hemma igen står föräldramatch på schemat samt någon kul avslutning i allmänhet.
• Legendernas kamp....! Ord överflödiga. För en gammal innebandynörd som jag är det som himmelriket att Frötuna orginal nu återuppstår på nytt.

Med 2 dagars tidsfrist blev lyxprioriteringen (höstresa till Egypten eller Turkiet) som pågått avgjord. Beslutet fattat, Egypten och nyöppnad anläggning med allt och lite till inkluderat. Japp, äntligen hade vi bestämt oss! Första delbetalningen skulle betalas in då UD gjorde entré i mina resplaner.            "UD avråder bestämt alla från att resa till Egypten"..

Tillbaks på ruta ett. Dags att googla, läsa reseskildringar och jämföra stränder o hotell igen. Ja, det är kul, men i detta läget kändes det mer frustrerande och som om vi redan gått igenom det tillräckligt. Min hjärna och hjärta    med för den delen funkar så att om jag har bestämt mig för något är det svårt att se alternativen.

UNT och deras reseguide puttade mig i rätt riktning och fick mig att inse att för oss med två tonåringar som älskar att shoppa och ja, det gör även mamman (och även pappan, men han skulle aldrig erkänna det ;0) är Turkiet perfekt! Sol, bad, kebab och schyssta priser står på agendan för höstresan. Dessutom är det nu redan bokat och delbetalt, så nu behöver man inte fundera på alternativen mer ;0) Sköööönt!

På agendan för övrigt står annars mycket tid med klubba och boll. Tjejerna har två matcher kvar av säsongens och sedan avrundar vi med cup i Örebro i april. Korpen står på tur nu på lördag och det finns risk/chans att jag deltar....!

Tjejerna investerade, läs mammas kreditkort, i nya klubbor sist vi var i Allianshallen. Dessa skjuts nu för fullt in i hallen... tur att man inte har alltför stora inredningskrav och hängt med på designertrenden med mycket glas, dyrbara konstverk och exklusiva mattor. Nej, "hemma hos oss" reportaget från vår borg skulle nog snarare visa vitvaror som hänger med på sista refrängen, exklusiva dammtussar, IKEA glas, Lasse Åberg konst (är det fortfarande lite trendigt eller dog det ut helt i början på 90-talet??!) och hundhåriga textiler, men en mycket lycklig och välmående familj!!!

Tänkte överraska mig själv och antagligen er med ikväll. Hembakt bröd står på tur efter blogginlägget. Snacka om husmor! Hörde förresten att dagens unga kvinnors framtida yrkesval om de själva fick bestämma och önska var.....

Ja, vad tror ni? Artist, bloggare, författare, VD, Art Director, designer...

Hoppas och antar att ingen gissade rätt. Tillbaks till 1800-talet. Rätt svar var HEMMAFRU. Ja, ni läste rätt. Antar dock att dagens hemmafruar eller de som önskar bli det i sin framtida yrkesroll har en annan standard än tidigare i basutbudet med Cafe Latté, ekonomiskt oberoende, träning med PT, exklusiv garderob bekostad med platinakortet som detaljer som kryddar det vardagliga hemmafruslivet!

Ja, inte är det lätt. När det svåraste i livet just nu är om man ska välja att åka till Turkiet eller nybyggda Resorten i Egypten. Ska man välja femstjärnigt eller femstjärnigt med extra allt? Ni förstår ju vilken ångest som infinner sigi detta svåra val...!

Dessutom måste man ju lägga lite tid på att göra ett aktivt val gällande kvällsmaten, usch vad svårt det blir då på en gång...

Skämt åsido, så är jag en oerhörd planeringsmänniska. Ligger långt fram i planeringen inom det mesta och tex när det gäller sommarsemestrar, resor och julklappar brukar jag vara klar innan andra ens har börjat tänka tanken. Där har nu en förändring skett, kanske hänger den också ihop med klimatförändringen och växthuseffekten, vad vet jag?! Känns miljömedvetet att bara nämna det ;0)

Ja, vad tycks om nybyggda resorten i Egypten? Nya, fräscha rum, schyssta pooler, havsnära och sol i massor....

Eller är Sides resort i Turkiet att föredra? Stort poolområde, fräscht boende, havet och sandstranden i nära angränsning och solstrålar som värmer skönt hela dagen....

Lyxprioriteringen fortsätter...snart behöver jag bestämma mig och boka, för att planeringsmänniskan inom mig ska kunna må bra!     

Nyårslöftena avklarade, mer lösviktsgodis och mindre motion för att kunna hålla löftena för en gångs skull.  

Efter detta har det skottats snö i mängder inkl garagetak, knuffats på bilar som fastnat i varenda j***a snödriva och beställts lite "snabba resultat för viktminskning" på nätet....!

Läste idag i tidningen att 2 hekto lösgodis ger 838 härliga kalorier på pluskontot, jippie! En del av er kanske har sneglat i kundvagnen (ja, det är alltid storhandling oavsett om tanken varit att bara köpa lite mjölk o bröd när jag/vi gick in i affären och därför är vi nog oftast omedvetet båda två vuxna som handlar...mycket att bära hem och tungt blir det!) och det ligger minsann inte bara 2 hekto lösviktsgodis i den vagnen, utan minst ett kilo. Med all säkerhet står jag för ätandet av minst en tredjedel av detta, kanske mer...!

Därav krävs det total uppryckning. Inget lösviktsgodis, lite extra hjälp på viktminskningsfronten och en TOTAL uppryckning vad det gäller träningen.

"En gång för länge sedan bodde det en liten flicka som varje måndag och onsdag steg upp i ottan för att rasta hunden och sedan ta bussen till jobbet i Uppsala. Väl där 06.30 stod hon redo för ett pass på löpbandet och därefter styrketräning och så löpte det på, vecka efter vecka . Varje fredag på flickans arbetsdag på hemmakontoret sprang eller gick hon en lång en lång promenad med hunden..."

JA, förstår att detta kan låta som en saga, men sagan var sann ganska länge.

Förändringen kom i juni, då kroppen sa ifrån helt. Efter det började återtåget. Tungt, tufft och tråkigt, 3 T:n som var så nära "livsstilsförändrande" det då gick att komma. Ni som följt bloggen, vet att drömmen efter "kraschen" var att klara att springa fram till brevlådan, dvs. 15 m...

Återtåget har fortsatt, men träningen reducerades till en ibland två gånger i veckan. Hemmadagarna för att "överleva" jobbet ökades till två gånger i veckan och då blev träningen (som tidigare utövades flitigt på hemmadagen) lidande, ibland undrar man hur man tänker...? Egentligen hade jag två dagar i veckan att utöva träning på, men istället blev det ännu färre tillfällen i praktiken!

Nu är det nytt år - Nya möjligheter att lyckas!

• Hälsosammare kost, läs mindre/inget lösviktsgodis
• återupptagen träning, korpinnebandy o minst två, gärna tre träningspass i veckan!
• Ny arbetsroll, Personalchefsrollen känns utmanande o mycket spännande.
• F-97 första vinst, med 3 efterlängtade poäng i bagaget hem till/i Tierp.

Börjar imorgon, rivstart!

• 1000 m i simbassängen (Parkbadet i Sandviken får besök)
• inget lösviktsgodis (ICA blir en kund fattigare)
• Middag? Kalorifattigt blir det ialla fall och kanske har "internethjälpen" anlänt    (här hänger det på postgången)

Lördag

• Korpinnebandy, nu ska det upp till bevis att man faktiskt spelat på hyfsat hög nivå tidigare(så dåligt som det gick sista matchen är allt en förbättring..!)

Söndag

• Årets första seriematch för F-97...!!! (Är det dags för tre poäng nu eller inom kort är frågan..?!)

Måndag

• Löpbandet 06.30 o därefter styrketräning (Än en gång  räddar ledningsgruppens möten min heder..)

Nu vågar jag nog inte lova mer "livsstilsförändringar" utan en sak i taget... Var sak har sin tid och allt kan inte komma på en gång.

Fortsättning följer i nästa avsnitt...